ibland orkar jag faktist inte med mina såkladdade vänner. om inte jag hör av mig så träffar jag dom lixom inte... sen är de vissa som alltid verkar komma med undanflykter.. ska inte en vän ställa upp och alltid finnas där? ska inte vänner träffas och umgås? om man inte träffas kan inte jag kalla de vännskap.. jag är less på dehär nu. jag vet iallafall vilka som älskar mig och är mina vänner, dom är jag lixom säkra på.. och er älskar jag. för ni hör iallafall av er till mig jämt och bryr er, ni märker till och emd när jag mår dåligt.. men andra, vart har jag er? jag kan inte påstå att ni är mina så kallade "vänner" ... jag vill kunna veta vilka jag kan prata med. och ni behöver inte höra va er sen och säga att ni finns och bryr er när de hände rnågot. för ni ska lika mycket kunna finnas där om de inte hänt något!