folk förändras verkligen hela tiden. och de kommer dom ju alltid att göra. ena stunden passar man , nästa sekund så finns man inte. men helt plötsligt excisterar man som aldrig förr.. ibland vill jag bara säga ifrån , skrika att jag inte orkar mer, att jag har fått nog, men istället håller jag allt innom mig, håller ilskan tillbaka och biter ihop. jag orkar helt enkelt inte bry mig längre , saker och ting får bli som de bli.

ellentin vart är du? <3