from my heart to you.

sitter och tänker lite som vanligt. funderar över allt som händer, över livet. varför händer just vissa saker? varför är jag som jag är? hur kommer allting att gå? just nu mår jag verkligen bra. känner mig lycklig och glad. mår inte dåligt en ända sekund längre nästan. känns som att alla mina bekymmer är borta. jag vet inte om det är för att jag bestämde mig för att lämna människor som inte behandlade mig bra eller vad det är, men det kan vara det. juag tar vara på mitt liv och sköter skolan och jobbet. tar hand om mina vänner och min familj, dom jag älskar och bryr mig om. alla gillar mig inte. en del har något emot att jag säger vad jag tycker och står för vem jag är. jag lyssnar inte på massa skit som jag får längre. jag vänder kinden till och lossas som att ingenting har hänt, för det tycker jag är rätt och modigt. det är starkt. det är inte många som klarar av det.

jag är glad att jag har dom människorna i mitt liv som jag har nu. jag tror London resan förändrade en hel del i mitt liv. den gjorde mig starkare och mer självsäker. jag känner mig mer "egen" av mig och att jag kan klara mig själv. just nu känns det verkligen som att jag kan klara av vad som hellst. som att jag skulle kunna springa flera hundra mil utan att stanna. jag behöver ingen som säger åt mig vad jag ska göra, det avgör jag helt själv. det är mitt liv och det är bara jag som ska leva det och ingen annan. vist det är klart att jag lyssnar på vad vänner och familj säger. det gör jag nästan alltid. jag behöver verkligen ingen som snackar massa skit om mig och behandlar mig illa, för det är bara rent patetiskt och löjligt. Snacka skit gjorde man när man gick i 7:an kanske, men inte längre..

jag är den jag är. och kan man inte acceptera det så vist okej. men jag tänker inte ändra på mig för någon annans skull. då är det inte jag längre. Jag behöver ingen pojkvän i mitt liv. inte än iallafall. jag känner att jag kan klara mig själv och stå på egna ben. med hjälp av vänner och familjens kärlek kan jag klara allt. den lyfter mig över alla hinder.men alla behöver vi motgånger i livet. även jag har dagra då jag känner att allting är piss och jag hatar allt som rör sig och excisterar. och det är vid sånna tillfällen en helt vanlig kram kan hjälpa. eller bara ett "hur mår du"  det är dom små sakerna som gör livet stort.

Jag ska verkligen försöka satsa allt jag kan på min framtid nu. försöka göra klart allt i skolan och jobba på som aldrig förr. jag vill gå ut med betyg jag är stolt över. jag vill kunna känna att jag verkligen klarar mig ute i den stora vida världen. för det är ju så. världens är så himla stor och vi är så  små. jag sköter mitt jobb hur bra som hellst och ska även satsa mer på träningen nu och äta bra mat.

Livet är för kort för att gå och vara arg på någon eller sura. man får helt enkelt lägga sånt åt sidan.

Kommentarer

Skriv vad du vill här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad hade du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0