jag vet inte vad jag ska tro längre. har inte en aning om vilka jag kan lita på eller vilka som är mina vänner. därför från och med nu ska jag bara prata med dom närmatse, och dom som jag vet bryr sig om mig, på riktigt! jag är less på att må dåligt och få skuldkänslor. Folk hör av sig till mig ibland bara. sen kan dom höra av sig om de hänt något, då ska dom komma och "bry sig" hur tror ni att jag mår för de då? tror ni man mår bättre då eller? Och sen när jag tänker att "jag ska inte höra av mig och se vilka som hör av sig" då får jags kuldkänslor för att jag är en dålig kompis. så då försöker jag bita ihop och le och lossas som att allting är bra.. men i själva verket är de ju inte de. jag mår ganska dåligt för dehär faktist. Jag vet några personer, som jag skulle kunna peka ut som borde ta åt sig. men jag tänker inte hänga ut er, men ni borde fatta själva. jag tänker rabbla upp alla personer nu som jag kallar mina vänner och som jag vet bryr sig och alltid finns där och ställer upp.

familjen
linda
ida
ellentin
carro (från skolan)
johannes
jonas
toni
sigge
kotten
Danne blom
klimpen
julia
Roger
Lilliz
johanna lindström
elin
jojjo
greken
Johan
tegan
victor

Ni betyder mycket för mig allihopa, och jag älskar er .