Nu måste jag verkligen skriva av mig. och jag vet själv att det här kanske kommer bli en väldigt klagande text, men vadå. det är min blogg och jag skriver exakt som jag vill och jag känner. Så vill ni inte läsa, gör inte det. jag tvingar ingen. Men jag är så sjukt less på mina såkallade vänner. Det finns många man är less på. Dom flesta kör med det traditionella snacket, som ni alla kanske har hört ett antal gånger:

- jag finns här för dig
- jag kommer aldrig att lämna dig
- jag bryr mig om dig
- jag älskar dig jätte mycket vännen
- jag ställer upp för dig det vet du


hade jag rätt? Ni alla har la hört det många gånger. Det komiska är att.... folk håller det inte. Iallafall inte en del av mina såkallade vänner. Lovar man inte en sak för att hålla det? och så kommer det alltind undanflykter när man säger hur man känner, att man kanske känner sig sviken eller något. Antingen säger dom förlåt och inser att dom gjort del. eller det vanliga att man får skit tillbaka istället. Är sjukt less på sånt här..

Jag och min famil har ställt upp mycket. Vare sig man vill tro det eller inte. Det är mamma och dom som får skjutsa mig för att dom andra aldrig kommer hit. och räknar man lite så är det mycket pengar i bensin, det kostar ju en hel del. men vi åker iallafall. Och skjutsar inte dom så kör jag moppe själv. och det blir ju pengar det med.

Jag köper hårfärg och färgar och klipper hår, gratis. Skulle man gå till en hårsalong skulle man få betala minst 600:- skulle jag tro. men jag har aldrig i helva mitt liv tagit betalt för det, jag har ställt upp och hjälpt till. har till och med köpt en riktigt sax för att det ska kunna se bra ut, för jag vill att dom ska se bra ut i håret.

Mamma och dom ställde upp och hyrde en lokal när en av mina vänner fyllde år. jag minns att det var ganska mycket panik då. för vi hade inte en aning om vart vi skulle vara i sista sekunden lixom. men mamma och pappa ställde upp och hyrde en Lokal. Och då också fick man ett till lovande av vänner: Så klart att vi hjälper till att städa efter. Men det är som vanligt. inget som man lovar hålls. det var jag, mamma, pappa och lillebror som sprang och städade allt efteråt. dom andra sket i de. stod utanför och drack med massa istället..

Alla gånger mamma och pappa bjudit på mat och dricka. Lagat extra med middag för att mina "vänner" ska få äta lite. och det var bara inte en gång. dom bjuder på dricka för att dom tycker att dom ska också få ha kul lixom när det inte blev som det blev. dom har verkligen ställt upp då...


Och då kommer jag till den stora frågan: Vad har jag och min famailj fått av er?

Just nu så skiter mina såkallade vänner i mig. Dom ignorerar sms. hör inte av sig (som vanligt) eller något. dom skiter i mig. jag kände mig inte alls välkommen längre på nyår och då sa jag att jag inte tänkte komma. och så berätta jag varför. och vet ni. ingen brydde sig. och det kunde jag faktist räkna ut själv egetligen.

Ni är inga vänner. ni är bara en bunt människor som inte vet hur man behandlar folk med känslor. som inte vet hur man ska behandla en vän. Det har ni visat klart och tydligt. Ni är falska. Ni sitter jämt och lovar massa saker. men ni håller det inte. Vem var det som sa "men jag bryr mig vist!!!"  det var det en person som sa till mig igår. men den personen bryr sig inte ett skit. för jag bad den om en sak. men den sket i det. Ni förstår inte hur sårad jag blir. jag mår redan piss dåligt. dte har hänt sjukt myket och ingen av er stöttar mig.

Jag kan kalla mig själv en äkta vän. För jag ställer upp. Jag gör allt jag kan för att någon ska må bra eller att ett bråk ska lösas mellan vänner. oftast sätter jag vänner i första hand och bryr mig inte om mig sälv.

Men om ni kallar er äkta vänner, då borde ni verkligen skämmas!