skriver av mig.
förstår inte vad du håller på med. du beter dig som om du skulle gå på förskolan.. hur gammal är du egentligen? blir du gladare av att hålla på som du gjorde? jag bara undrar för jag förstår verkligen inte. jag tycker det var riktigt onödigt. men mår du bättre av det så vist, gör det. men jag tar inte åt mig. jag tycker bara att det är synd att du slösar tid på saker när du egentligen kan göra massa annat som är mer betydelsefullt.
vi var vänner förrut. men alla håller inte ihop livet ut. alla gör fel och alla bråkar. men man kan inte se mallan fingrarna jämt. Jag har gjort det ett antal gånger men bara för att jag just älskat dig.. jag tyckte du förtjäna en andra chans. och dom andra chanserna kom om och om igen. du betydde mycket för mig, jag älskade dig. och de vi hade och gjorde kommer ju alltid att finnas kvar innom mig, det försvinner aldrig..
Men jag kunde inte se mellan fingrarna längre. det sårade mig det du gjorde.. jag trodde att du om någon ALDRIG skulle göra så, men det var just du som gjorde det, bara du. jag antar att det var tanken att det var du som gjorde det sårade mest. själva grejen sårade en hel del också. vi var vänner, vi var nära vänner, jag litade ju på dig.. så varför gjorde du det?
det kändes ofta som att du glömde bort mig, att jag bara passa när du inte hade något bättre för dig. som om jag var.. jag vet inte vad man ska kalla det, en person som du använde som svängdörr? men jag log, försökte vara glad och höll humöret uppe. men det är faktist inte alltid så lätt. hur mycket man än vill så går det inte alltid. och om man till slut börjar må riktigt dåligt pga någon person, så dåligt att man får problem, ont i magen och gråter, då är det något som är fel.. det var de som hände. jag kunde inte se mellan fingrarna längre...
och en sak till som sårade riktigt mycket, det var att när jag sen skulle förklara varför jag tog avstånd och var ledsen, då hånade du mig. du brydde dig inte alls om vad jag kände. du tog inte ens åt dig. du la över all skuld på mig, som om det var jag som hade gjort fel.. det gick rakt in i hjärtat.. det var inte jag som gjorde fel, det var ju du. jag fick bekräfta det för mig själv länge innan jag riktigt fattade, och mina vänner hjälpte mig också. jag förstår inte hur man bara kan glömma och ignorera än vän man lovat något..
det du gjorde var fel. det var riktigt fel. och du lyssnade inte ens när jag skulle förklara.. du skrattade istället. du var riktigt omogen och barnslig vet du de? det har du blivit på sista tiden.
För ett tag sen hade jag dig vid min sida. Du hade mig, vi hade helt enkelt varandra. jag viste att jag kunde ringa dig eller bara skicka ett sms. och du kunde höra av dig till mig exakt när som hellst. men det finns inte längre. jag var tvungen att göra såhär. för jag mådde inte bra. jag tror att du kan ha varit grunden till en del av mina problem.. och det var tvungen att bli såhär. du sårade mig, kunde verkligen inte räkna dig som vän..
vet att det kanske inte är så kul men måste skriva av mig.
vi var vänner förrut. men alla håller inte ihop livet ut. alla gör fel och alla bråkar. men man kan inte se mallan fingrarna jämt. Jag har gjort det ett antal gånger men bara för att jag just älskat dig.. jag tyckte du förtjäna en andra chans. och dom andra chanserna kom om och om igen. du betydde mycket för mig, jag älskade dig. och de vi hade och gjorde kommer ju alltid att finnas kvar innom mig, det försvinner aldrig..
Men jag kunde inte se mellan fingrarna längre. det sårade mig det du gjorde.. jag trodde att du om någon ALDRIG skulle göra så, men det var just du som gjorde det, bara du. jag antar att det var tanken att det var du som gjorde det sårade mest. själva grejen sårade en hel del också. vi var vänner, vi var nära vänner, jag litade ju på dig.. så varför gjorde du det?
det kändes ofta som att du glömde bort mig, att jag bara passa när du inte hade något bättre för dig. som om jag var.. jag vet inte vad man ska kalla det, en person som du använde som svängdörr? men jag log, försökte vara glad och höll humöret uppe. men det är faktist inte alltid så lätt. hur mycket man än vill så går det inte alltid. och om man till slut börjar må riktigt dåligt pga någon person, så dåligt att man får problem, ont i magen och gråter, då är det något som är fel.. det var de som hände. jag kunde inte se mellan fingrarna längre...
och en sak till som sårade riktigt mycket, det var att när jag sen skulle förklara varför jag tog avstånd och var ledsen, då hånade du mig. du brydde dig inte alls om vad jag kände. du tog inte ens åt dig. du la över all skuld på mig, som om det var jag som hade gjort fel.. det gick rakt in i hjärtat.. det var inte jag som gjorde fel, det var ju du. jag fick bekräfta det för mig själv länge innan jag riktigt fattade, och mina vänner hjälpte mig också. jag förstår inte hur man bara kan glömma och ignorera än vän man lovat något..
det du gjorde var fel. det var riktigt fel. och du lyssnade inte ens när jag skulle förklara.. du skrattade istället. du var riktigt omogen och barnslig vet du de? det har du blivit på sista tiden.
För ett tag sen hade jag dig vid min sida. Du hade mig, vi hade helt enkelt varandra. jag viste att jag kunde ringa dig eller bara skicka ett sms. och du kunde höra av dig till mig exakt när som hellst. men det finns inte längre. jag var tvungen att göra såhär. för jag mådde inte bra. jag tror att du kan ha varit grunden till en del av mina problem.. och det var tvungen att bli såhär. du sårade mig, kunde verkligen inte räkna dig som vän..
vet att det kanske inte är så kul men måste skriva av mig.
Kommentarer
Trackback
