vaknade idag och mådde verkligen inte bra... känns som om exakt allt är bara skit, ingenting funkar, de regnar och livet suger.. har en ilska innom mig som jag inte vet vart den kommer ifrån. men den kommer snart spricka ut. jag försöker behärska mig men vet inte om de kommer gå.. den ilskan är så stark och tårarna bara kommer utan vilja.. livet är bara så himla jobbigt ibland. de känns som att jag är ensam kvar. jag vet att jag har vänner kvar där ute, jag har många vänner. men de känns som att jag står ensam, att jag inte passar in. dom man trodde var sina vänner men som visade sig att inte var de, dom är borta. dom kommer aldrig förstå hur mycket dom sårade mig. jag tycker inte man kan komma och höra av sig sen när dom behöver t.ex alkohol.. bara för att jag umgås med äldre tror dom att dom kan komma till mig bara sådär. men nej, de kan ni verkligen inte. varför ska jag ge er någonting och hjälpa er när jag inte fick ett piss av er? när jag behövde er som mest, vart var ni då? ni stod inte vid min sida iallafall där ni skulle ha stått... jag är stark innombords de vet jag, men ibland tappar man orken helt...