känner att jag måste skriva av mig lite.. Går varje dag och tänker på vad jag gjorde för fel, om jag ens gjorde något fel. jag hade alla anledningar i världen till att inte bry mig om dig, men jag gjorde det. För jag såg mellan fingrarna, för jag älskade dig. Jag fanns där för dig, du kom och kunde prata ut med mig och jag la ner hela min själ i dig. Vi kunde prata i timmar och jag kände mig hur trygg som hellst. Du fick mig att somna tryggt om nätterna. Jag kan inte förklara känslan innom mig hur jag kände när du sa att du älskade mig, de är omöjligt.. Du kom och grät till mig och vad mig att jag aldrig skulle lämna mig, för enligt dig behövde du mig. Jag trodde på de du sa. jag trodde jag viste vart jag hade dig, men tydligen inte. Du gick bakom ryggen på mig, du bara stod där och ljög mig rätt upp i annsiktet.. Jag förstår inte vad jag gjorde för fel. Du sa till mig att du inte ville och att du hatade det. Varför? varje dag går jag och tänker, var det du eller var det jag? Var det ditt eller mitt misstag?

Trotts de du gjort ser jag fortfarande mellan fingrarna och älskar dig.
Min Största första kärlek