Varför ska det vara så jobbigt med alla dessa känslor? Jag orkar bara inte ibland och bryter ihop totalt. Jag orkar itne gå och bära på allting jämt vilket jag gör, för jag vill inte säga något. men när jag väl inte orkar så kommer allting på en gång och det blir kaoz! Kan detta få ett slut? Jag saknar de gamla, men älskar fortfarande nuet.. Snälla försök förstå mig någon gång. Älska mig för den jag är..